Det hela började med att Frasse sålde Dominatorn och sedan inte fick tag på något annat. Efter att ha tjatat sönder Harald fick han köpa dennes Super-Ténéré, och så var Harald utan hoj då. Efter tre minuters intensivt planerande bestämdes det att en Tysklandsresa var nödvändig igen. Tore hade sneglat länge på Haralds ( före detta ) hoj och ville ha en likadan, Magnus behövde något pålitligare än den förhistoriska SAAB han slagits med i garaget hela vintern, Joppe-Jonas som sålt firman och tjänstebilen behövde något att flytta ars-et i när frun lagt beslag på Quattron, och jag fick ett plötsligt behov av en pick-up som dragbil. I egenskap av tysktalande och i besittning av god lokalkännedom anlitades ( som vanligt ) Peter som reseledare. De lokala bankerna tömdes på D-Mark ( i tior och tjugor... ) firmabussen lastades och försågs med släpvagn, och så drog vi 04.00 en Torsdag morgon. |
|
|
|
|
|
|
![]() |
![]() |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
![]() |
![]() |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
![]() |
![]() |
|
|
|
|
|
|
![]() |
![]() |
|
![]() |
![]() |
Efter tre dygn, tre färjeresor, och 160 mil i bil var vi hemma igen, alla nöjda och belåtna med en trevlig resa och de objekt vi handlade. Tack vare Peters medfödda språkkunskaper och lokalkännedom flöt det på något alldeles osannolikt. "Rätt" bil eller MC är en hel del billigare än hemma, och formaliteterna är inte så överväldigande längre, det mesta går väldigt smidigt. Resekostnaderna ( färja, hotell, bensin ) utöver mat ( och öl... ) blev utslaget på alla deltagarna ca 3000:-. Kostnaderna för att ta in en bil i Sverige är också cirka 3000:- ( interimsskyltar, vägning, och registreringsbesiktning ). |
|