• Encylindrig vattenkyld fyrtaktsmotor på 652 cc, 48 hk, 57 Nm.
• Vikt 170 kg torr, 191 kg körklar, 207 kg tjänstevikt.
• Tankrymd 17.5 liter varav 2 liter reserv.

Allt om MC säger:

"Man har skoj på den. På alla vägar men mest grus. Någon skogshoj är den inte av två skäl, tung och dyr. Enstånkan på 48 hästar kommer från Rotax och Aprilia står för en del av reglagen och dessutom monteringen. Bär passagerare med heder och kan faktiskt användas för touring."

Tobbe säger:

Rappaste enstånkan jag kört ( på landsväg ). Härligt drag, otroligt mjuk motor och växellåda, och bromsar som väl svarar upp mot prestandan. Men vilket ljud.... den låter som en ford Fiesta på tre cylindrar! Eftersom den skruvas ihop av Aprilia har den många drag gemensamt med Pegason, därav "riktiga" blinkers-reglage till skillnad mot andra BMW, å andra sidan ingen ABS. Bred, skön sadel, men för kort avstånd mellan fotpinnar och sadel för mig (191 cm lång viking), men hustrun med sina 160 cm sitter utmärkt på den. Lite tendens till att halka fram och nästan hamna på tanken irriterar ibland, irriterande är också att inte kunna varmköra på sidostödet! Lite tjurig är den innan den blivit varm, vill gärna tjuvstanna och är då seg att få igång, helt kall eller varm är det inga problem alls, verkstaden har donat med detta utan större framgång och andra Funduro/Strada ägare talar om samma irritation.

Cykeln är mycket stabil och riktig även i höga farter ( att marscha i 130-140 km/h är inga problem ), med grövre däck på fälgarna blir den också en kompetent grusvägsmaskin. Fruns F650 -97 har begåvats med Michelin Sirac fram och bak, högre kåpglas, musöron, sidoskyddsbågar, och värmehandtag-allt för att överleva vid sidan av E18. Annorlunda färg den orange, samma som snöslungan hemma... men man vänjer sig! En vurpa med sidledes kasning och skrap ( hela höger sida med blinkers och styre ) blev ganska billigt, 1700:- plast senare var hojen som ny. Man skulle annars kunna tro att namnet automatiskt innebär dyra delar, men icke så. Under vintern när hojarna står stilla är det alltid en av dem som startar omedelbart även efter någon månads stiltje-Stradan! Funduron skiljer sig från Stradan på några punkter; 19" hjul fram istället för 18", skapliga grusdäck, högre sitthöjd, högre ruta, kortare fjädringsväg bak och längre fram, 15 mm kortare hjulbas, och bredare styre.

P.g.a. hustruns långtidssjukskrivning har hojen blivit stående en hel del, och det är tveksamt när hon kommer ut på hoj igen överhuvud taget. Därför såldes hojen mitt i sommaren -2000. Om hälsa och vilja finns längre fram i tiden så blir det nog en ny F650GS för frun den dagen.

I Februari -2000 presenteras så efterföljaren till F650 Strada/Funduro i två varianter, F650GS och F650GS DAKAR som båda tillverkas i Berlin, man har alltså lagt ner samarbetet med Italienska Aprilia. Helt ny design, ny ram, och ny insprutad fyrventilsmotor på 50 hk (dock fortfarande byggd av Österikiska Rotax) med dubbla överliggande kamaxlar. Helt nya är också reglagen, fortfarande "riktigt" blinkersreglage (borta är mopedkänslan som de standarditalienska reglagen på ST och Funduro gav) och instrument (trendigt assymetriska) liksom att den går att få med ABS och färddator. Dakar-modellen i egen färgsättning (enbart vit/svart med Dakaremblem, GS:en kommer som röd, blå, eller gul) har längre hjulbas, 21" framhjul, längre fjädringsväg, högre sitthöjd, bredare styre med handtagsskydd, grövre däck, och högre ruta. ABS går inte att få till F650 Dakar, likaså saknar den centralstöd. Gemensamt för båda modellerna är tankplaceringen under sadeln (tanklock på höger sida) för lägre tyngdpunkt - i "tanken" finns istället olja, batteri och luftfilter. Vad som ser ut att vara dubbla högt upplagda ljuddämpare är i själva verket en synvilla. Egentligen så är den vänstra burken katalysatorn där avgaserna vänder och går vidare och ut genom det högra röret. En snygg och fräck lösning, men inte låter den kul inte, och hur lätt blir det att hitta något alternativ med den tekniken...? Där tanklocket borde sitta, något förskjutet åt vänster, sitter nu oljepåfyllningen. Undrar hur många som kommer försöka få i bensinen där?? I BMW:s servicedokumentation för hojen rekommenderas verkstäderna att dra åt oljepåfyllningslocket HÅRT så att kunden inte får upp det! Ett litet begåvat låsbart fack finns längst bak, rymmer tandborste och ett par extra handskar.

Jag har provkört F650GS ett par mil på asfalt, ingen oangenäm upplevelse alls! I sadeln känns hojen massivare än den gamla, fast fortfarande sitter man i mitt tycke för långt fram och utformningen av sadeln (som i sig är mycket bekväm) hindrar att man kan göra så mycket åt det. Klockan har blivit digital, ingen förbättring som jag ser det. Annars sitter det mesta på rätt ställe och känns ok. Motorn hoppar igång med ett ljud som liknar den gamla Funduron, möjligen något mer distinkt. Koppling och växellåda är lika silkesmjuka som hos föregångaren, den riktigt stora skillnaden ligger i motorn som BMW har lyckats helt otroligt väl med. Maskinen går osannolikt jämnt och ryckfritt, helt utan tendenser att "slå tillbaka" som en enstånka annars gör. Det är faktiskt mycket svårt att gissa att det inte är en tvåcylindrig maskin. Dessutom är den MYCKET rapp och kraftfull, rent subjektivt tror jag en Africa Twin har fullt sjå att hålla jämna steg, åtminstone upp till 100, sedan mattas det av lite. Marschfart på 130-140 är i alla fall inga problem, även om det i de farterna känns tydligt att det är en lättare cykel man sitter på. Den inte alltför väl tilltagna toppkåpan gör jobbet utan anmärkning. ABS:en fungerar klanderfritt, känns lite "slamrigare" och känsligare än på R-hojarna, men helt klart effektiv.

Båda hojarna känns fullvuxna, framförallt F650 Dakar med sin högre sitthöjd, och de ger ett mycket förtroendeingivande intryck, känns rätt helt enkelt. F650GS är mer åt offroad-hållet än föregångaren F650 Strada som var en ren landsvägshoj, och F650 Dakar är definitivt mer grusbus än Funduron!